Operationsdagbok, nr.3

17/12 – Strax dags

”Dan före dopparedan” får man väl ändå dra liknelser till såhär i juletid när man ska få en rejäl julklapp i form av en operation. Äntligen är det dags för min bukoperation inkl ta bort hängande hud och skapa en ny navel. Men jag hade väldigt svårt att sova inatt då det var många tankar som snurrade inför den här tredje operationen med allt vad den innebär. Jag är lite mer orolig den här gången vilket jag tror beror på just det faktum att det också blir plastik.

Jag är rädd för att några ömtåliga lymfkärl ska drabbas och faktiskt göra mina problem värre efteråt. Jag är också lite orolig över just själva skärandet i min kropp, samtidigt som det ska bli så skönt att äntligen få det här gjort. Min stora fina julklapp i år är efterlängtad. 

Min mage lever ju nämligen två olika liv. Den övre delen är allt som oftast stor, svullen och hård medan den undre slapp och lös och sällan påverkad av svullnad. Idag hoppas jag att dom ska bli ett med varandra igen.

Om jag tidigare hade vetat vad många av oss vet idag hade jag naturligtvis sett till att ha tagit hela magen på en gång, inte bara den nedre som jag och min kirurg vid den tidpunkten tyckte var det bästa alternativet.
Men nu är situationen som den är och tyvärr är det återigen patienten som får betala priset för att det saknas kunskap om vår sjukdom, både här i Sverige och utomlands.

Under helgen som gick laddade jag upp inför operationen med en danskurs och det slog mig ett flertal gånger hur lätta mina ben känns nuförtiden, skillnaden mot förr är enorm. Det jag dansade i helgen var West Coast Swing – en dans baserad på trippelsteg – och det är snabba fötter som gäller för att hänga med, det hade i princip varit en omöjlighet förut. När jag reflekterar över detta inser jag hur mycket livskvalité dom två tidigare operationerna gett mig tillbaka. Jag är väldigt glad över detta faktum och efter idag hoppas jag att cirkeln är helt sluten, med en fungerande kropp.

Vad som händer med mina hormoner längre fram i livet och hur det påverkar min sjukdom är det ju igen som vet så nu ser jag istället till att leva i nuet och är oerhört tacksam över att jag har möjligheten att göra dom här operationerna och därmed få ett bättre liv.
Snart är det dags!

 

18/12 – Dag 2

Operationen gick jättebra och jag mådde nästan oförskämt bra direkt efteråt. Jag har blivit otroligt väl behandlad av all personal på Akademikliniken och känner mig så ompysslad och i trygga händer.
När natten kom hade jag dock väldigt svårt att sova då jag har stora problem med ryggen och den mår inte bra av att ligga såhär mycket.
Kl. 06 väckte en av sköterskorna mig och gav mig mina smärtstillande, jag lyckades slumra till lite men gav sen upp det där med att sova och högg istället in på frukosten innan Angelica kom förbi och tittade till mig. Hon kunde då bekräfta för mig att allt hade gått bra och att det blev nästan 2 liter fett som sögs ut och 1, 8 kg hud som försvann.
Jag hade bett narkossköterskan om hjälp att ta lite bilder under operationen då jag tycker det är sjukt spännande att se hur allt går till och delar dom nu här med er. //VARNING!!

     

    

Sen operationen har jag haft som mest ont på vänster sida där dränaget satt så Angelica beslutade att vi skulle dra det innan jag skulle åka hem så nu har jag bara det på höger sida kvar.
Det hade samlat på sig rätt mycket vätska under natten och det trodde dom berodde på bland annat att jag hade kunnat vara uppe och gå en liten bit på kvällskvisten.
Smärtan har varit under kontroll och det gör egentligen bara ont när jag ska ta mig upp och ner eller när jag vänder på mig och ska byta ställning, annars går det riktigt bra. Förutom att jag inte kan sträcka ut magen då förstås. Och jag har börjat svullna lite såklart. Känseln är helt borta på nedre delen av buken vilket jag inte tycker är konstigt alls när jag tänker på bilderna ovan 😛
Men jag är väldigt glad och tacksam över att kompressionen från Weronique sitter jätteskönt på. 

Snart kommer mamma och pappa kommer och hämtar mig så ska jag få åka hem till min egna säng, det blir skönt. 

 

19-20/12 Dag 3 och 4
Sen jag kom hem har det mesta kommit att handla om mitt dränage. Det har fortsatt att rinna på och att jag skulle hinna bli av med det innan jul kan jag nu glömma.
Jag har en planerad återbesökstid på lördag och tanken var att vi då förmodligen skulle kunna dra dränagen, men det måste rinna mindre än 40 ml per dygn innan det ska ske. Två morgnar i rad har mitt värde varit ca 280 så jag har ju en bit kvar.

Redan igår när jag ringde in och rapporterade mitt värde tyckte sköterskan att det lät som lite väl högt. Jag fick då fler blodstillande tabletter utskrivna och även ett penicillin med antibakteriellt effekt och när värdet nu visade sig vara lika högt idag ville dom att jag skulle komma in för att kolla mitt HB.
Sagt och gjort åkte jag in och det visade sig vara riktigt bra – 126. Det känns skönt att veta att allt är som det ska trots läckaget, och nu fick jag även fler påsar med mig hem så jag kan fortsätta byta varje morgon.

Eftersom jag inte får duscha innan dränagen är tagna passade jag idag på att få hjälp av mamma att tvätta håret och vi tvättade även upp kompressionen så jag kan känna mig lite fräschare ett tag framöver.

Nu blir det vila resten av dagen då det känns som ett halvt maraton bara av att tvätta håret, byta kompression och ta sig iväg ut. Allt i sällskap av min mysiga blod- och vätskepåse fastsatt i benet 😛

 

21-22/12 Dag 5 och 6

Igår var det en dag i hemmets stilla vrå och jag började inse att jag måste vara ännu mer stilla än jag kanske varit tidigare. Detta resulterade i total tristess då jag väldigt lätt blir uttråkad av att inte göra något.
Tyckte också det svullnade på rätt bra både i magen och dom små korrigerade områdena på låren och den där obehagskänslan i kroppen som kommer av svullnad besvärade mig en hel del.
Glädjande nog började i alla fall vätskan i dränaget äntligen avta och igår morse hade det minskat från 280 till 190 och nu i morse ner  till 100. Det går åt rätt håll.

I dag var jag på återbesöket på Akademinkliniken och fick för första gången se snittet utan tejp på.
Det har ju bara gått 5 dagar sedan operationen och sköterskan tyckte det såg väldigt fint ut, jag håller med 🙂

Hon tvättade av såren lite lätt och bytte kompress för naveln och ingångshålet för dränaget. Hon kollade även infektionsvärdet igen (CRP) och det hade sjunkit från 9 till 6 så allt ser bra ut.
Det enda som känns riktigt jobbigt är det här jäkla dränaget som nu, eftersom det är en massa juldagar, behöver sitta ända till slutet på nästa vecka och då kommer vi också ta dom stygn som behövs.
Så det är bara att konstatera att det inte blir något julbad i år utan den efterlängtade duschen får väl bli lagom till nyår istället 😛

Hoppas ni alla får en jättefin jul med nära och kära. 

 

RSS
Facebook
YouTube
Instagram