Operationsdagbok, nr.3

17/12 – Strax dags

”Dan före dopparedan” får man väl ändå dra liknelser till såhär i juletid när man ska få en rejäl julklapp i form av en operation. Äntligen är det dags för min bukoperation inkl ta bort hängande hud och skapa en ny navel. Men jag hade väldigt svårt att sova inatt då det var många tankar som snurrade inför den här tredje operationen med allt vad den innebär. Jag är lite mer orolig den här gången vilket jag tror beror på just det faktum att det också blir plastik.

Jag är rädd för att några ömtåliga lymfkärl ska drabbas och faktiskt göra mina problem värre efteråt. Jag är också lite orolig över just själva skärandet i min kropp, samtidigt som det ska bli så skönt att äntligen få det här gjort. Min stora fina julklapp i år är efterlängtad. 

Min mage lever ju nämligen två olika liv. Den övre delen är allt som oftast stor, svullen och hård medan den undre slapp och lös och sällan påverkad av svullnad. Idag hoppas jag att dom ska bli ett med varandra igen.

Om jag tidigare hade vetat vad många av oss vet idag hade jag naturligtvis sett till att ha tagit hela magen på en gång, inte bara den nedre som jag och min kirurg vid den tidpunkten tyckte var det bästa alternativet.
Men nu är situationen som den är och tyvärr är det återigen patienten som får betala priset för att det saknas kunskap om vår sjukdom, både här i Sverige och utomlands.

Under helgen som gick laddade jag upp inför operationen med en danskurs och det slog mig ett flertal gånger hur lätta mina ben känns nuförtiden, skillnaden mot förr är enorm. Det jag dansade i helgen var West Coast Swing – en dans baserad på trippelsteg – och det är snabba fötter som gäller för att hänga med, det hade i princip varit en omöjlighet förut. När jag reflekterar över detta inser jag hur mycket livskvalité dom två tidigare operationerna gett mig tillbaka. Jag är väldigt glad över detta faktum och efter idag hoppas jag att cirkeln är helt sluten, med en fungerande kropp.

Vad som händer med mina hormoner längre fram i livet och hur det påverkar min sjukdom är det ju igen som vet så nu ser jag istället till att leva i nuet och är oerhört tacksam över att jag har möjligheten att göra dom här operationerna och därmed få ett bättre liv.
Snart är det dags!

 

18/12 – Dag 2

Operationen gick jättebra och jag mådde nästan oförskämt bra direkt efteråt. Jag har blivit otroligt väl behandlad av all personal på Akademikliniken och känner mig så ompysslad och i trygga händer.
När natten kom hade jag dock väldigt svårt att sova då jag har stora problem med ryggen och den mår inte bra av att ligga såhär mycket.
Kl. 06 väckte en av sköterskorna mig och gav mig mina smärtstillande, jag lyckades slumra till lite men gav sen upp det där med att sova och högg istället in på frukosten innan Angelica kom förbi och tittade till mig. Hon kunde då bekräfta för mig att allt hade gått bra och att det blev nästan 2 liter fett som sögs ut och 1, 8 kg hud som försvann.
Jag hade bett narkossköterskan om hjälp att ta lite bilder under operationen då jag tycker det är sjukt spännande att se hur allt går till och delar dom nu här med er. //VARNING!!

     

    

Sen operationen har jag haft som mest ont på vänster sida där dränaget satt så Angelica beslutade att vi skulle dra det innan jag skulle åka hem så nu har jag bara det på höger sida kvar.
Det hade samlat på sig rätt mycket vätska under natten och det trodde dom berodde på bland annat att jag hade kunnat vara uppe och gå en liten bit på kvällskvisten.
Smärtan har varit under kontroll och det gör egentligen bara ont när jag ska ta mig upp och ner eller när jag vänder på mig och ska byta ställning, annars går det riktigt bra. Förutom att jag inte kan sträcka ut magen då förstås. Och jag har börjat svullna lite såklart. Känseln är helt borta på nedre delen av buken vilket jag inte tycker är konstigt alls när jag tänker på bilderna ovan 😛
Men jag är väldigt glad och tacksam över att kompressionen från Weronique sitter jätteskönt på. 

Snart kommer mamma och pappa och hämtar mig så ska jag få åka hem till min egna säng, det blir skönt. 

 

19-20/12 Dag 3 och 4

Sen jag kom hem har det mesta kommit att handla om mitt dränage. Det har fortsatt att rinna på och att jag skulle hinna bli av med det innan jul kan jag nu glömma.
Jag har en planerad återbesökstid den 22/12 och tanken var att vi då förmodligen skulle kunna dra dränagen, men det måste rinna mindre än 40 ml per dygn innan det ska ske. Två morgnar i rad har mitt värde varit ca 280 så jag har ju en bit kvar.

Redan igår när jag ringde in och rapporterade mitt värde tyckte sköterskan att det lät som lite väl högt. Jag fick då fler blodstillande tabletter utskrivna och även ett penicillin med antibakteriellt effekt och när värdet nu visade sig vara lika högt idag ville dom att jag skulle komma in för att kolla mitt HB.
Sagt och gjort åkte jag in och det visade sig vara riktigt bra – 126. Det känns skönt att veta att allt är som det ska trots läckaget, och nu fick jag även fler påsar med mig hem så jag kan fortsätta byta varje morgon

Eftersom jag inte får duscha innan dränagen är tagna passade jag idag på att få hjälp av mamma att tvätta håret och vi tvättade även upp kompressionen så jag kan känna mig lite fräschare ett tag framöver.

Nu blir det vila resten av dagen då det känns som ett halvt maraton bara av att tvätta håret, byta kompression och ta sig iväg ut. Allt i sällskap av min mysiga blod- och vätskepåse fastsatt i benet 😛

 

 

 

21-22/12 Dag 5 och 6

Igår var det en dag i hemmets stilla vrå och jag började inse att jag måste vara ännu mer stilla än jag kanske varit tidigare. Detta resulterade i total tristess då jag väldigt lätt blir uttråkad av att inte göra något. Tyckte också det svullnade på rätt bra både i magen och dom små korrigerade områdena på låren och den där obehagskänslan i kroppen som kommer av svullnad besvärade mig en hel del.
Glädjande nog började i alla fall vätskan i dränaget äntligen avta och igår morse hade det minskat från 280 till 190 och nu i morse ner till 100. Det går åt rätt håll.

I dag var jag på återbesöket på Akademinkliniken och fick för första gången se snittet utan tejp på.
Det har ju bara gått 5 dagar sedan operationen och sköterskan tyckte det såg väldigt fint ut, jag håller med. Hon tvättade av såren lite lätt och bytte kompress för naveln och ingångshålet för dränaget. Hon kollade även infektionsvärdet igen (CRP) och det hade sjunkit från 9 till 6 så allt ser bra ut.

Det enda som känns riktigt jobbigt är det här jäkla dränaget som nu, eftersom det är en massa juldagar, behöver sitta ända till slutet på nästa vecka och då kommer vi också ta dom stygn som behövs.
Så det är bara att konstatera att det inte blir något julbad i år utan den efterlängtade duschen får väl bli lagom till nyår istället 😛

Hoppas ni alla får en jättefin jul med nära och kära. 

 

 

23-29/12

Julen firades med mitt dränage som min bäste vän och det fortsatte rinna på rätt rejält. Jag kunde konstatera att jag behövde vara så stilla det bara gick för att det skulle rinna mindre. 
På kvällen på juldagen upptäckte jag att det hade kommit ut lite gul vätska från ingångshålet där dränaget satt fast och skickade en bild till Angelica som svarade snabbt som attan. 
Efter samråd med Angelica tvättade jag av området med lite antibakteriell vätska och satte på en ny kompress.  Då det inte blivit nåt värre till dagen efter beslutade vi oss för att inte agera på detta innan min planerade återbesökstid den 28/12. 

Inför återbesöket var jag orolig över att jag inte skulle kunna få dränaget draget trots allt då värdet fortfarande pendlade mellan 50-90 ml per dag. Ni kan ju tänka er min lättnad när sköterskan meddelade mig att hon varit i kontakt med kirurgen och dom hade beslutat att ta dränaget bara värdet var under 90, detta pga att jag hade haft det i hela 11 dagar redan och man ville inte riskera infektion. Så nu skulle jag i alla fall få en sista dusch innan året var till ända, vääääldigt efterlängtad sådan kan jag säga. 
Vid besöket togs också stygnen i naveln bort och om jag inte får några bekymmer framöver ska jag höra av mig för återbesökstid i maj då jag ska träffa Angelica igen för bedömning av resultatet så långt. 

Jag kan konstatera att det har varit enormt skönt att operera sig på hemmaplan och den trygghet som hela tiden funnits där när man har en klinik att vända sig till och på det sätt dom tagit hand om mig. Jag är väldigt nöjd med allt. 

 

Januari

Efter dränaget var taget har läkningen fortsatt framåt och allt har gått bra. 
När alla lediga dagar var över påbörjade jag post-opbehandlingar på Lymfterapi Norrort där jag har valt en kombinationsbehandling med 45 min lymfapress och 30 min lipödemmassage. Massagen hjälper till att få ett så bra operationsresultat som möjligt då den ska hjälpa huden att dra ihop sig och under massagen kontrolleras att inga större fibroser skapats och om så är fallet åtgärdas dom via en tryckande massageteknik. 

Jag tog de första ”efter”-bilderna den 9 jan, dryga 3 veckor efter operationen, och då såg det ut såhär:

 

Passade även på att ta lite bilder på både min nya navel och själva snittet och det ser ut att läka fint, dock är det ju väldigt mycket hud som ska gå ihop längst ut på sidorna. Ser ju inte sådär jättemysigt ut på bilden.

Nya naveln

Snittet

Höger sida

 

 

 

 

 

 

Efter ungefär 3 veckor var det också dags att byta kompression då min operationskompression hade börjat bli för stor.
Jag hade beställt en post-op variant med stängd gren från Lymed men då den hade väldigt stökiga hängslen blev jag snabbt tokig på att fixa med det varenda gång jag skulle gå på toaletten, för  jag behövde ha hängslena på för att få den att sitta kvar uppe utan att rulla ner bak i ryggen.

För att råda bot på det problemet beställde jag därför ett par Lipoelastic VB Body Variant som är extra hög i ryggen med hängslen som sitter fast. Jag blev precis som vanligt inte besviken vad gäller Lipoelastic. Den var, som deras storlekar brukar vara, väldigt tight i magen och det krävdes lite styrka för att få ihop den men när jag väl fått på den på plats satt den som en smäck. 
Eftersom den här modellen är så hög i ryggen orsakade den inga ”vingar” där den avslutas utan den satt kvar uppe utan att jag behövde dra den på plats flera gånger per dag. Jag beställde en strl. S och den var som sagt rejält tight i magen men jag trivs bra med kompression som verkligen sitter åt.

 

Februari

Nu när jag är dryga två månader efter operationen är jag fortfarande lite svullen vid området precis ovanför venusberget där det är som en rund liten kaka innanför huden, kan tänka mig att det tar ytterligare ett tag innan det försvinner helt. 
Den här bilden är från slutet av januari men man kan se att det är lite mer svullet på ena sidan, vet inte om det kommer att lägga sig eller om det kommer bli lite vågigt snitt även när det läkt klart. 

Jag märker i alla fall att svullnaden blir mindre och mindre och känseln är tillbaka i hela magområdet. Det anda stället jag har kvar lite problem med känseln är vid det diagonala området mellan mage och lår, precis under troskanterna på vardera sida kan man säga.
Angelica fettsög ju även där för att kunna dra upp alltihop så jag fick som en liten mini lårplastik på köpet.

Jag har varit tillbaka i jobb sen början av februari och jag är så himla glad över att jag fick fatt på Lipoealstic-kompressionen då det stör hela min vardag när jag inte har en kompression som funkar. Nu kan jag klä på mig precis som vanligt, toalettbesöken går smidigt och allt sitter som det ska.
Det enda jag tänkt på är om jag velat klä mig i något lite mera festligt så kanske hängslena är i vägen så nu tänker jag beställa en VB Variant istället, med avtagbara hängslen, så jag kan ha den vid sådana tillfällen. 

Det största glädjeämnet nu under februari har annars varit BYXOR. Vilken enorm frihetskänsla att kunna ta på sig ett par byxor utan att sömmarna skär in i grenen och skapar en framrumpa. 
Jag har till och med slagit till med att ha ljusa byxor med kort tröja till när jag hållit danskurs och stått i mitten på golvet med ett hundratal kursdeltagare runt omkring mig. Det känns stort!

 

 

 

RSS
Facebook
YouTube
Instagram