Den passar!

Sällan har jag väntat så ivrigt på ett paket som jag gjort den här veckan. 

Under måndagen kunde jag göra klart beställningen till Lipoelastic för min måttbeställda kompression.
Jag fick redan under tisdagen veta att paketet var skickat från Tjeckien så jag var övertygad om att det skulle komma redan i onsdags eller möjligen i går.
Men när jag kom hem sent igår kväll låg inget paket och väntade på mig och jag började faktiskt bli lite orolig. För tänk om den ändå inte skulle passa!? Och nu är det bara 11 dagar kvar – hur sjutton skulle en ny variant hinna fram då!?

Så när TNT:s bud idag kring lunchtid till slut ringde på dörren och stod där utanför med ett välbekant brunt paket med vit och rosa tejp på i handen var lättnaden stor – jag tror faktiskt jag rev upp paketet snabbare än barn gör med sina paket på julafton. 

Lika snabbt fick jag upp förpackningen och höll kompressionen framför mig och liksom måttade upp med blotta ögat. Omöjligt att se om dom passar såklart så 
kvickt som attan fick jag av mig byxorna jag hade på mig och snart var höger ben i kompressionen.
Det slog mig återigen hur otroligt lätta lipoelastics kompression är att få på, framförallt på grund av den öppna grenen men också på grund av elasticiteten i materialet. 
Jag drog högerbenet hela vägen upp till ljumsken innan jag tog tag i nästa ben och redan där började jag jubla lite inombords – den hade tillräckligt långa ben och var  inte alls svår att få på plats hela vägen upp i grenen. 
På med det andra benet och sen var det dags för att knäppa magen – vanemässigt slängde jag mig ner på sängen för att få i den första haken längst ner – och det gick ju faktiskt hur lätt som helst. 
Jag ställde mig upp och bara stod där ett ögonblick- det känns ju bra ju!!! Vilken lycka! Och lättnad kanske framförallt!

Efter att ha rättat till lite här och där började jag gå omkring – ja, banne mig – den sitter ju riktigt bra. Det känns verkligen som att den följer min kropp och är en andra hud – inga glapp, inte för åtsittande.

Det enda som inte är bra alls är fötterna. Dom små ”remmarna” som sitter där under var för lösa och då jag också upplevde kompressionen som något lång i benen beslutade jag mig för att dra ner benen hela vägen över foten istället och då sitter dom jättebra. 

Det allra bästa är grenen där dom satt alldeles klockrent! Dom följer rundningen av mitt lår exakt och slutar precis högst upp i ljumsken – dom jag har haft tidigare har jag fått kämpa lite med för att få upp hela vägen. Det andra mest positiva var magen där den inte alls satt åt för hårt utan var precis lagom. Nu satte jag hakarna längst ut bara för att det var lättast så jag har några centimeter till att kunna knäppa ihop om det behövs.

Det är det jag tycker är det bästa med modellen Variant – att den är justerbar på det här sättet – beroende på om man känner sig svullen eller inte. Den här gången när även armarna kommer vara i hård kompression känns det på något vis ännu viktigare att det inte sitter åt på tok för hårt i magen. Tror jag kan känna mig lite instängd om det stretar och drar på i princip alla kroppsdelar. 

 

Efter att ha gått omkring i kompressionen en stund här hemma och verkligen känt efter så tänkte jag först att jag hade kunnat tänka mig att ha den något tightare trots att vi beställde enligt dom åtdragna måtten. Men med tanke på hur mycket man svullnar upp efteråt tror jag faktiskt den kommer bli helt perfekt. Att den är skön känns viktigare faktiskt.

Jag är så tacksam att jag hade Pia till hjälp att mäta så det blev korrekt! Tack!

 

 

RSS
Facebook
YouTube
Instagram